Svenska Handbollförbundets utmärkelse Årets spelare på herrsidan för säsongen 2019/20 går till landslagsmålvakten och Rhein-Neckar Löwen-spelaren Andreas Palicka.
– Självklart något som gör mig extremt glad och extremt stolt, säger 34-åringen.
Utmärkelsen Årets spelare har på herrsidan delats ut sedan 1968 då Lennart Eriksson från Hellas blev den förste att få den. Många av de största inom svensk handboll har under åren fått priset och det här året går det till Andreas Palicka.
Motiveringen från juryn, som består av elitrådet och förbundskaptenen Glenn Solberg, lyder:
”Efter ett drygt decennium fyllt av de tyngsta av titlar på klubblagsnivå har han de senaste åren vuxit fram till en nyckelspelare även i det svenska landslaget. 34 år gammal fortsätter han att utvecklas och är en av de bästa i världen på sin position. I landslaget är han en ledare såväl på som utanför banan och med inlevelse, känsloyttringar, enormt fokus och spektakulära räddningar har han en förmåga att elda igång och lyfta såväl medspelarna som hemmapubliken.”
Palicka var stolt och rörd när han fick beskedet.
– Det var någonting som absolut inte var självklart för mig, så jag är extremt tacksam, säger han.
– På senare år har jag haft en större inre roll i det svenska handbollslandslaget och på klubblagsnivå har jag lyckats rätt okej också under egentligen hela min karriär, så det har väl någonting med det att göra. Men jag hoppas att det också har något att göra med min personlighet för jag anser att det är väldigt viktigt att personligheten är på plats om man ska få en sådan utmärkelse.
Han beskriver säsongen som tuff med tränarbyte i klubblaget och ett hemma-EM som inte motsvarade förväntningarna resultatmässigt, men en match som han aldrig kommer att glömma är EM-premiären i Scandinavium i januari, när Schweiz besegrades efter bland annat storspel och dubbla mål av Palicka.
– Det var 60 minuters gåshud. Jag hade sett fram emot den matchen extremt länge, hela min familj och vänner var på läktaren. Man tömde ut sig totalt och det skapades minnen som jag aldrig kommer att glömma. Den matchen får mig att somna med ett leende på läpparna än i dag och kommer att göra resten av mitt liv, så starka känslor var inblandade.
Palicka hoppades få uppleva sitt första OS i sommar, en turnering som Sverige skulle kvala till i april. Såväl kvalet som själva OS har skjutits upp ett år, men drömmen består.
– Jag blickar definitivt mot ett OS, det är det stora målet och har det varit hela tiden. Det var absolut igen fråga om något annat när det flyttades fram.
Han stänger heller inte dörren för att nytt mästerskap på hemmaplan, VM 2023.
– Det väcker jättestarka känslor inom en och det är ett mästerskap jag jättegärna skulle vilja vara med om. Realistiskt ser jag ett år i taget och kollar hur det går. Jag vill avsluta min karriär på topp och vill inte känna att jag står i vägen för någon eller känna att jag är på väg neråt och gör ett mästerskap för sakens skull. Jag kommer att kämpa på hårt och känner jag att jag är där och folk vill ha med mig är det fullt möjligt, men det får vi se där och då. Jag hoppas att jag har en bit kvar att utvecklas, jag har alltid sagt att när jag slutar utvecklas så kommer jag att lägga av.
Palicka fostrades i Lundaklubben H43 och sedan gått via Redbergslids IK, THW Kiel och Ålborg Håndbold till Rhein-Neckar Löwen där han spelat sedan 2016.
2007 vaktade han det svenska målet när Sverige blev U21-världsmästare och samma år var det också dags för debut i A-landslaget i en landskamp mot Tyskland. Efter mästerskapsdebuten i VM 2009 spelade han även EM 2012 och har sedan också spelat de senaste fyra mästerskapen för Sverige: VM 2017 (sexa), EM 2018 (silver), VM 2019 (femma) och EM 2020 (sjua).
Palicka har blivit tysk mästare hela sju gånger, vunnit den tyska cupen fem gånger, den tyska supercupen sju gånger och Champions League vid två tillfällen.
Årets spelare i svensk handboll på damsidan presenteras på torsdag.
ÅRETS SPELARE I SVENSK HANDBOLL (HERRAR)
1968: Lennart Eriksson, SoIK Hellas
1969: Lennart Eriksson, SoIK Hellas
1970: Mats Thomasson, HK Drott
1971: Dan Eriksson, SoIK Hellas
1972: Thomas Persson, IFK Kristianstad
1973: Bo Andersson, IFK Malmö
1974: Johan Fischerström, SoIK Hellas
1975: Sven-Åke Frick, Ystads IF
1976: Björn Andersson, IF Saab
1977: Bo Andersson, IF Guif
1978: Basti Rasmussen, Ystads IF
1979: Claes Hellgren, IK Heim
1980: Claes Ribendahl, Lugi HF
1981: Göran Bengtsson, HK Drott
1982: Jörgen Abrahamsson, HK Drott
1983: Sten Sjögren, Lugi HF
1984: Peter Olofsson, GF Kroppskultur
1985: Björn Jilsén, Redbergslids IK
1986: Magnus Wislander, Redbergslids IK
1987: Mats Olsson, Lugi HF
1988: Pär Jilsén, Redbergslids IK
1989: Ola Lindgren, HK Drott
1990: Ola Lindgren, HK Drott, och Magnus Wislander Redbergslids IK
1991: Magnus Andersson, HK Drott
1992: Per Carlén, Ystads IF
1993: Magnus Andersson, Tus Schutterwald (Tyskland)
1994: Magnus Andersson, HK Drott
1995: Erik Hajas, IF Guif
1996: Stefan Lövgren, Redbergslids IK
1997: Thomas Sivertsson, HK Drott
1998: Peter Gentzel, Redbergslids IK
1999: Ljubomir Vranjes, Redbergslids IK
2000: Magnus Andersson, HK Drott
2001: Stefan Lövgren, THW Kiel (Tyskland)
2002: Martin Boquist, Redbergslids IK
2003: Martin Boquist, Redbergslids IK
2004: Stefan Lövgren, THW Kiel (Tyskland)
2005: Marcus Ahlm, THW Kiel (Tyskland)
2006: Tomas Svensson, Portland San Antonio (Spanien)
2007: Kim Andersson, THW Kiel (Tyskland)
2008: Kim Andersson, THW Kiel (Tyskland)
2009: Jonas Källman, Ciudad Real (Spanien)
2010: Mattias Gustafsson, Tus N-Lübbecke (Tyskland)
2011: Johan Sjöstrand, SG Flensburg-Handewitt (Tyskland)
2012: Kim Andersson, THW Kiel (Tyskland)
2013: Tobias Karlsson, SG Flensburg-Handewitt (Tyskland)
2014: Mattias Andersson, SG Flensburg-Handewitt (Tyskland)
2015: Niclas Ekberg, THW Kiel (Tyskland)
2016: Andreas Nilsson, MVM Veszprem (Ungern)
2017: Mikael Appelgren, Rhein-Neckar Löwen (Tyskland)
2018: Jim Gottfridsson, SG Flensburg-Handewitt (Tyskland)
2019: Max Darj, Bergischer HC (Tyskland)
2020: Andreas Palicka, Rhein-Neckar Löwen (Tyskland)
Text: Daniel Vandor / Foto: Bildbyrån / Film: Peter Vikström
