fbpx

Nyheter

Herr / 5 november 2020

Carlsbogård tog långa vägen till landslaget

Han har varken spelat en U- eller A-landskamp tidigare, men i kväll får Jonathan Carlsbogård chansen att dra på sig den svenska landslagströjan för första gången. 

– Det är något jag längtat efter och hoppats på länge, säger 25-åringen som imponerat på veckans träningar. 

MATCHGUIDE: SVERIGE–RUMÄNIEN

Det finns några få undantag i tidigare storspelare som Stefan Lövgren, Peter Gentzel, Thomas Sivertsson, Ljubomir Vranjes och Tobias Karlsson, men ytterst få som har etablerat sig i det herrlandslaget i handboll de senaste decennierna har gjort det utan att ta vägen via U-landslaget.

Av de 118 spelare som genom tiderna spelat minst 50 A-landskamper på herrsidan är det faktiskt bara åtta stycken som aldrig representerade Sverige på ungdomsnivå.

Om Jonathan Carlsbogård kommer upp samma landslagsmeriter som ovanstående kvintett återstår att se, men i kväll debuterar vänsternian som tog vägen från Kärra HF via Redbergslids IK till tyska Bundesligalaget TBV Lemgo i landslaget.

– Jag vet ju vilken kvalité det har varit på spelarna i landslaget och vilken nivå det skulle krävas att komma upp på så jag är stolt att få vara med om det nu, säger han.

När kände du att det var realistiskt att hoppas på en landslagsplats? 

– Det var förra året som jag började känna att mina chanser ökade, men det var ingenting jag kunde ta för givet.

När Bundesliga drog igång efter EM-uppehållet i vintras var Carlsbogård en av de absolut hetaste spelarna i Tyskland. På de sju matcherna som hann spelas innan covid-19 satte punkt för säsongen levererade han hela 42 mål och 36 assist.

– Det var en del flyt, men framför var det ett väldigt bra samarbete med Andrej Kogut och Andreas Cederholm som gjorde det. Det var en galen känsla när allt bara flöt på och man inte tänkte så mycket. Det var så klart tråkigt för alla när covid-19 slog till, särskilt eftersom jag var inne i sånt flow, men det var inte så mycket att göra.

Den här säsongen har han inlett genom att göra 23 mål och 21 assist på de sex matcher som Lemgo spelat och laget har vunnit fyra av dem och är därmed bara två poäng bakom topptrion Rhein-Neckar Löwen, THW Kiel och SG Flensburg-Handewitt.

– Laget har gått bra, men för egen del tycker jag att det har varit lite segt. Jag har tänkt lite för mycket och tagit dumma lägen. Kanske har jag velat bevisa att jag kunnat behålla samma nivå. Men de två, tre senaste matcherna tycker jag att jag har hittat tillbaka, haft ett annat lugn och känt mig trygg i mitt spel.

När man ser Carlsbogårds siffror ska man också ha i åtanke att han han bidrar minst lika mycket i defensiven där han allt som oftast används i mittförsvaret. En egenskap som kommer väl till pass i landslaget som saknar skadade spelare som Jesper Nielsen och Fredric Pettersson där i veckans EM-kvalmatcher mot Rumänien och Kosovo.

Carlsbogård har fått och tagit mycket ansvar på veckans träningar och kan räkna med en hel del speltid mot Rumänien i Partille i kväll, en match som också är Glenn Solbergs första som svensk förbundskapten.

Hur har det varit att komma in som ny i landslaget? 

– Jag tycker att det har gått riktigt bra och det är nog till stor del på grund av mitt treaspel som jag fått mycket ansvar. Det har gått jättebra att komma in i gruppen och det har varit bra träningar eftersom alla är så spelsmarta.

Kommer du att vara nervös när du springer in i Partille Arena? 

– Lite nervös är jag nog alltid och det kanske blir extra nu när jag får en sån här chans. Jag vill ju väldigt gärna ta vara på den. Samtidigt tror jag att när väl matchen är igång så släpper det. Men det är så klart jättestort för mig att spela i landslaget och jag vill ju inte gärna göra bort mig (skratt).

Jonathan Carlsbogård fostrades i Kärra HF ute på Hisingen, en klubb fostrat många landslagsspelare genom åren. I årskullarna runt Carlsbogård finns till exempel Loui Sand, Andreas Berg, Jesper Konradsson, Emil Mellegård, Jenny Carlson och Julia Eriksson som alla nått A-landslaget eller proffsspel i utlandet.

Han hade chansen att gå till Redbergslid redan som 17-åring, men valde att stanna i moderklubben ytterligare en säsong. Chansen i U-landslaget fick han dock aldrig.

– Jag var med på tre riksläger, men bangade i princip det fjärde. Jag hade spelare som ”Konny” (Jesper Konradsson), Henke Olsson, Niclas Fingren och Simon Jeppsson framför mig. Jag stack på semester i stället.

Ändå började han inse att det var handbollen han ville satsa på, trots att han samtidigt var väldigt talangfull i fotboll.

– Vi hade ett steg fyra i USM-handbollen som krockade med ett riksläger i fotboll och vid det tillfället valde jag handbollen. I samma veva ringde Öis (Örgryte IS), men jag tackade nej där också. Då började jag nog förstå mentalt att det var handbollen jag ville välja. Jag insåg att jag behövde satsa för att ta mig till en högre nivå.

Vad har du fått med dig från fotbollen och dubblerandet av idrotter till 18 års ålder? 

– Bollkänsla och spelförståelse, förmågan att kunna läsa av situationer och fatta snabba beslut. Och konditionsmässigt fick jag nog med mig mycket.

Fotbollen släppte han dock inte helt ens när han hade bytt till Redbergslids IK i handbollen.

Magnus Wislander var väldigt noga med att ha andra saker än bara handboll att tänka på och vi brukade träna tillsammans med Kärras C-lag i fotboll.

Så mycket speltid i RIK blev det dock inte inledningsvis.

– Jag åkte runt halva Sverige men fick inte spela en minut. Då började jag fundera på om det kanske inte var bättre att gå till Warta, men Henrik Lundström (sportchef i Redbergslid) frågade om jag verkligen ville sluta, säger Carlsbogård som när han blickar tillbaka känner stor tacksamhet för flytten till RIK.

– Jag fick möjlighet att ta det i mitt tempo och utvecklas i så många olika delar, både fysiskt och handbollsmässigt. Från början var det mycket försvarsspel, men sakta men säkert fick jag mer ansvar även i anfallsspelet. Allting behöver inte gå på ett år, jag tror att många unga har för bråttom.

Jasmin (Zuta) jobbade mycket med det breda spelet med mig. Det handlade om att hitta rätt tajming, rörelse utan boll, skapa övertag på försvararen, många små detaljer. Nyckeln för mig var att jag hade bra tränare runt omkring mig som gav mig möjlighet till individanpassad träning.

EM-kvalmatchen mot Rumänien spelas klockan 18.10 och sänds på SVT2 och SVT Play (sändningen börjar 18.00).

Text: Daniel Vandor
Foto: Carl Sandin/Bildbyrån